Martin Carlberg (fd Larsson) och Johan Duncanson började spela in tillsammans 1998. Då hade de redan varit goda vänner under ett par år. Mellan 1999 och 2001 gjordes en massa portainspelningar hemma och bland vänner. Medlemmar kom och gick men kärnan bestod. 2002 lyfte musiktidningen Sonic fram låten Why won’t you talk about it och senare samma år släpptes EP:n "Against The Tide" på egna etiketten Slottet. Strax därefter signades de till Labrador och då debuten "Lesser Matters" släpptes i början av 2003 hade även keyboardisten Daniel Tjäder anslutit till bandet.

"Lesser Matters" blev en smärre underground-succé internationellt och hamnade nyligen på NME:s lista över 00-talets bästa skivor. Bandets rykte växte sakta och gav dem ett världsomfattande erkännande med hjälp av XL Recordings som släppte albumet i stora delar av världen, och av Sofia Coppolas film Marie Antoinette där "Keen On Boys" (från "Lesser Matters"), "Pulling Our Weight" (från EP:n med samma namn) och "I Don’t Like It Like This" (från EP:n "This Past Week", 2005) ingick i soundtracket.

Deras andra album, "Pet Grief", släpptes våren 2006 och visade en mer drömsk och mindre stökig sida av bandet. Albumet nådde plats nummer 11 på den svenska albumlistan och fortsatte att ge The Radio Dept. nya fans och lyssnare över hela världen.

I början av 2007 började det talas om nytt material från The Radio Dept. Det var till och med ett rykte om att de jobbade på två album samtidigt och att de skulle släppas i maj samma år dvs bara ett år efter Pet Grief. De som följt bandet under några år och vet hur de arbetar misstänkte kanske att detta inte skulle ske. Uppenbarligen blev det inte så heller. Istället skulle ett album släppas under hösten 2007, löd den nya planen. Men vad som faktiskt hände den där oktobernatten när de höll på med de sista detaljerna på sitt nästan färdiga album får vi antagligen aldrig reda på.

Singeln "Freddie and the Trojan Horse" släpptes i maj 2008 och skulle vara ett smakprov på deras kommande album "Clinging to a scheme". Det pratades om att de nya sångerna var influerade av minimalistisk post-punk, krautrock, stålbeats och ambient noise. Vi fick höra några av dessa, närmast mytiska sångerna. Men albumet blev inte färdigt under 2008 heller.

Nu sitter vi här med "Clinging to a scheme" i våra händer och har väntat fyra långa år för detta nya album att förverkligas. Och det behövs bara ett endaste tryck på Play för att känna att det har varit värt varenda sekund av väntan. Bandet har kombinerat de mest enastående komponenterna från tidigare albumen "Lesser matters" och "Pet grief" med souliga gitarrer, glimrande, distade syntar, slöa hiphop-beats, orkestrar från förr och ljud man varken hört eller fattat att man behöver höra. "Clinging to a scheme" är bortom tillfredsställelse – det är magiskt och nervkittlande.

Support: Nana April Jun