Damien Jurado startade sin musikaliska karriär med en stöld av en bas i slutet av 80-talet för att sedan starta bandet Coolidge ihop med David Bazan (Pedro the Lion) i Seattle. På 90-talet började han, influerad av Nick Drake och Bob Dylan, att skriva enkla folksånger som soloartist och snart hade Sub Pop signat honom för debutalbumet "Waters Ave S." 1997. Efter det femte albumet "I Break Chairs" där folksångerna bytts mot mer indierockiga tongångar bytte han skivbolag till Secretly Canadien och tog återigen sikte på sin akustiska sida, mer tid med familjen och ett jobb som förskolelärare.

Sommaren 2010 kom tioende och senaste skivan, "Saint Bartlett" ut. Den producerades av Jurado själv ihop med Richard Swift och ansågs av många vara det bästa han gjort. Det var bara starten på det samarbete som nu mynnat ut i kommande skivan "Maraqopa" (släpps 21:a februari på Secretly Canadian). Det är fortfarande samma lågmälda detaljer och egensinniga anslag som vi är vana vid. Det är fortfarande återhållsamt, fängslande och oroande på samma gång, men det är nya kreativa grepp som stakar ut en helt ny riktning för Damien. Ni som såg förra vårens solospelningar vet dessutom att han aldrig låtit bättre live.

Jurados tid är nu.